Vad tycker du om under-/övervikt?

Dreamteam sprider nätkärlek!

Vi som vill sprida lite extra kärlek på nätet heter @sillyme , @llinathor , @Archeyyy och @FourPinkAndBigBlue

Vi lyfter och diskuterar ämnen som kanske kan kännas svåra eller upprörande, utmanande eller vanliga att många har åsikter om. Vi talar ut, öppet och ärligt - luftar med er och som grädde på moset vill vi att NI lyfter fram någon genom att nominera en person som inspirerar er på något sätt rörande veckans tema. Detta gör ni i kommentarsfältet eller i DM till någon av oss om ni vill vara anonym.

Veckans tema är under-/övervikt!

När jag var i tonåren så var jag alltid väldigt smal och vägde inte så mycket. Det kvittade vad jag åt för jag gick ändå aldrig upp i vikt. Jag var väldigt kräsen när det gällde mat och åt därför inga mängder. Det var inte förrän jag flyttade hemifrån vid 19-års ålder som jag började gå upp i vikt. Jag hade någon månad tidigare även blivit vegetarian och var mer medveten av vad jag åt. När jag bodde själv kunde jag välja vad jag ville äta. Så jag experimenterade mycket i köket. Det var roligt.

Sen känner väl många till det där med samboeffekten. När man flyttar ihop med någon så blir det en del smask och då går man lätt upp i vikt. Men jag har aldrig varit överviktig. Det är inte förrän nu på senare tid som jag har blivit det. Det har med alla hormoner att göra som jag har tryckt i mig. Under graviditeten gick jag upp 12 kg. Men där har jag bara 5 kg kvar att gå ner. Det är mer hormonerna jag tog innan som gjorde att jag gick upp lite väl mycket.

För att jag ska känna mig bekväm med mig själv så skulle jag vilja gå ner 10 kg. Detta kan jag bara göra om jag slutar att äta godis, kakor och annat onyttigt samt börjar träna. Så jag får skylla mig själv. Mitt BMI ligger just nu på 26,9. Så det är lite övervikt. Det som jag tycker är mest jobbigt är att kläder inte sitter lika snyggt längre. Jag gillar inte att behöva gömma mig i kläder. Men det gör jag nu. Magen är fortfarande en degklump efter graviditeten. Den stör jag mig mycket på. Brösten är också jobbiga. Jag som redan hade stora tidigare gick nu upp från F till H. Där är jag ännu även om jag inte ammar eller har gjort på väldigt länge.

Vad tycker jag om andras vikt då?

Egentligen har inte jag med det att göra. Men såklart så går det inte att låta bli att tänka både det ena och det andra. Det gör väl alla? Eller? Jag skulle aldrig påpeka för någon om deras vikt. Bara om det var en nära vän. För man vill ju bara väl. Både att ha under- och övervikt är ju en sjukdom. Antagligen är det något annat som ligger bakom som gör att man mår dåligt psykiskt. Att då kroppen blir lidande. Antingen på ena eller andra hållet.

Många tycker säkert att en underviktig bara kan "äta upp sig". Men så är det ju inte. Om man har en sjukdom som gör att man är underviktig så är man oftast besatt av mat. Man kan inte äta för man mår dåligt av det. Man kan vara äcklad av mat. Man ser inte det som energi utan något som man inte vill ha i kroppen. Det är svårt att sätta sig in i hur tankarna är. Men jag har varit i kontakt med några som haft dessa sjukdomar. Det verkar jättejobbigt.

Är man överviktig så tycker många att det är väl bara att börja träna eller äta rätt. Ja det kan ju jag också tycka. Jag skulle nog aldrig kunna bli fet. Alltså det som kallas fetma. Jag har en spärr som gör att jag inte skulle utsätta min kropp för det. För det är farligt. Man kan bli sjuk av fetma. Det leder till så många följdsjukdomar. Men jag kan ändå förstå att man tröstäter om man inte mår bra psykiskt. Det gör jag också. Jag äter ju godis varje dag nästan. Det är ju inte sunt. Så jag är ju inte bättre själv. Jag tränar inte heller just nu. Jag känner personligen att fetma är något som är lättare att ta tag i själv än undervikt. Men jag kan också förstå att om man har en extrem övervikt så ser man ingen mening med att försöka ens för det skulle ta så lång tid. Man behöver hjälp där också.

Någon som är pepp på att gå ner i vikt tillsammans? Jag är så opepp!!! Men om jag skriver om det här så kanske det kan peppa lite. Att man ser att något faktiskt händer.

Hur tänker ni om detta?

Förra veckan väckte vi diskussioner angående extrem förlossningsrädsla. Vi bad er nominera någon som är en riktig supermänniska.

Vi valde faktiskt att uppmärksamma en av oss, nämligen @llinathor med motiveringen:

"Jag vill nominera dig Lina, just pga av det du skriver i din text här uppe. Är ledsen att du inte fick mer stöd än du fick, kanske hade situationen sett annorlunda ut då?"


Nominera gärna någon inom dagens ämne som ni tycker är värd extra uppmärksamhet!

Nästa veckas ämne är Graviditetskomplikationer. Vi ses på tisdag kl 19!!!

❤️Magdalena❤️

Gillar

Kommentarer

biabia
biabia,
❤️❤️❤️
nouw.com/biabia
FourPinkAndBigBlue
FourPinkAndBigBlue,
❤️❤️❤️
nouw.com/fourpinkandbigblue