Operation inom 2 veckor!

Godkväll! Hur mår ni? Jag mår ok!

Endometriosteamet hade uppmärksammat att jag varit inne på gynakuten många gånger den senaste tiden. Jag ska åka in dit om smärtorna blir för starka. Så det har jag gjort.

I onsdags hade de möte om mig och min situation. Jag väntar ju på operation. I februari träffade jag Kirurgen som ska operera mig. Hon hoppades på att den skulle bli innan sommaren. Men sa då att det var lång kö och att det inte var säkert.

Nu när Coronan kom och allt blev uppskjutet så har jag lagt ner hoppet om en operation innan sommaren. Tidigt höst om jag skulle ha tur. Men troligtvis inte ens det. De visste inte hur länge detta skulle kunna påverka köerna. För de gör bara akuta operationer just nu.

Men idag fick jag ett brev. Jag ska opereras inom 2 veckor. Jag vill inte skriva ut datumet för att jinxa eller något. He he! Men det är väldigt snart. Jag börjar känna mig nervös. För jag var inte alls beredd på detta.

Egentligen är jag inte så rädd för själva operationen. Jag har gjort ett antal och blivit nedsövd. Det enda som är läskigt är när de sätter en mask för ansiktet som man ska andas i precis innan man sövs. Men nu har jag lärt mig att jag kan få hålla i den själv. För annars får jag panik. Jag har även sagt till om bra lugnande innan. För jag kan vara lite kaxig och säga att det inte är någon fara. Men när det gäller bukoperationer så är det läskigt. Så sist när jag skulle operera bort gallblåsan så fick jag panik när jag satte mig i operationsstolen. Usch! Det vill jag inte vara med om igen. Då var de snälla och gav mig lugnande i armen direkt. Men jag hade behövt något innan också. Jag har slutat med att vara kaxig. För det blir bara jobbigt sen.

För er som inte vet vad jag ska operera så har jag Endometrios. Dels ska de ta bort allt de hittar. Men även min livmoder och äggstockar. Det är det som känns läskigt. För jag kommer att slängas in i klimakteriet. Jag vet hur det känns. För jag har testat mediciner som har försatt mig i kemisk klimakterie. Usch! Under ett år stod jag på de medicinerna. Det var en jobbig tid. Men det hjälpte mig att bli gravid sen. Så det var det värt.

Jag kommer att få stå på något Gestagen efteråt precis som jag gör nu. Men jag kommer att slippa p-staven. Den tycker jag inte om. Jag mår väldigt dåligt psykiskt av hormoner. Jag är lite rädd för hur jag kommer att må sen. Blir det sämre? Bättre? Jag kommer att få östrogen också. Antagligen som plåster. Det hade jag också när jag var i kemiskt klimakterie.

Sen så funderar jag ju på hur det kommer att bli med smärtorna. I början kommer det såklart att kännas tufft. Men sen efter ett tag så hoppas jag verkligen att jag kommer att må bättre. Mina äggstockar kommer inte längre att göra ont för de har de då tagit bort. Endometriosen som sitter mellan tarm och livmoder kommer försvinna. Det kommer inte längre kännas som friktion och sen sår när jag går. Livmodern kommer inte att kännas när alla tarmar trycker emot. Det blir nog bra det här. Men antagligen kommer jag att ha kvar en del bäckensmärtor. För jag har antagligen nervsmärtor tror mina läkare. För de tar jag en speciell medicin. Det hade ju såklart varit skönt att slippa den med. Samt alla smärtstillande som jag tar.

Jag får ta en dag i taget efteråt och ta det lugnt. Samt hoppas på det bästa.

❤️Magdalena❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229