Min kropp & mina rättigheter!

Hej! Hoppas att ni har en underbar lördag. Själv är jag sängliggandes igen. Så tråkigt!

Det blöder fortfarande och gör ont från såret där inne. Jag har försökt peppa mig hela veckan att både orka och våga söka mig akut igen när jag inte står ut. Jag hade tänkt åka in igår fredag. Men på morgonen mådde jag ok. Jag såg inget blod och jag ville gå ut på en promenad i det fina vädret.

Det var skönt att komma ut lite. Jag försökte gå sakta och försiktigt med vagnen som rullator som vanligt. Så kom vi till en lekplats som vi inte testat. Den var kul! Men jag började redan få mer ont. Det liksom skaver mot vaginaltoppen när jag går. Sen börjar jag blöda och få ont. Men jag bet ihop. Vilade lite och lekte lite med Edgar.

När vi kom hem så hade jag väldigt ont och fick lägga mig i sängen en stund. Jag somnade. Vaknade och mådde illa av smärtan. Kunde inte äta. Ville bara sova.

När Edgar skulle sova så passade jag också på. Jag tog en sömntablett för att kunna få lite sömn. Det gjorde för ont. Så ont att jag inte kunde somna fast att jag hade tagit en sömntablett. Så illa har det aldrig varit. Jag låg där och vände och vred mig. Imorgon skulle jag åka in. Jag hade ställt klockan.

När klockan ringde vid 7 så hade jag tydligen lyckats somna ändå. Men ville inte alls gå upp. Så stängde av både det första och andra alarmet och vaknade vid 9. Oj! Jag som skulle åka in. Jag kände efter lite. Jag drar mig för att åka in dit. Där jag har varit så många gånger den senaste tiden. De verkar inte tro på mig. Förra gången fick jag åka hem utan att få träffa en läkare. Jag blev så ledsen, förvånad och kände mig överkörd. Orden som ekade i mitt huvud. Du ska ha läkt klart nu. Stygnen har lösts upp nu. Hematom får man inte så här sent. Det har inte med operationen att göra. Besviken så åkte jag hem igen. Med tanken om att operationen inte hade hjälpt alls. Bara gjort allt mycket värre.

Jag var på plats vid 10 idag. Jag fick en brits och Alvedon. Samt två värmedynor. Det hjälpte inte så mycket. Jag frågade efter vatten för jag hade inte klarat av att ta mina mediciner på morgonen. Jag mådde för illa. Så jag fick en mugg. Jag passade på att äta en banan också. Den gick ner. Sen passade jag på att vila.

Men det ville inte magen. Jag gick in på toaletten. Det gjorde åter så ont att jag höll på att svimma av smärta vid tarmtömningen. Det var väl bättre att det hände där. Det kom blod igen. Jag försökte återhämta mig innan jag gick ut igen och ringde på klockan. En snäll sköterska kom och jag berättade för henne om toalettbesöket. Men snälla du... nästa gång får vi ju följa med dig om du känner så. Ah ok. Jaha? Ja det kan ni förstås. Det är ju ert jobb. Jag ska alltid klara mig själv och vill inte vara till besvär.

En annan sköterska kom och tog lite prover. De såg nog bra ut. Blodvärdet var sådär högt som bara jag kan ha. Är det så bra med 160 egentligen? Hon frågade om jag hade druckit dåligt. Men nej det trodde jag inte. Jag brukar ha det högt. Hon ringde en läkare och frågade om jag kunde få bättre smärtlindring. Det fick jag.

Sen försökte jag bädda ner mig bekvämt på den hårda britsen med värmekuddar både bak och fram på magen. Det gick inte så lång tid innan en läkare kom fram till mig. Oj redan?

Jag fick berätta om min hysterektomi som det nu har gått 7 veckor sedan. Att jag fortfarande blöder och får väldigt ont ibland. Att jag ville bli undersökt. Det fick jag direkt.

Hon såg direkt när hon kikade in att mina stygn satt kvar. Hon berättade att vi alla läker olika lång tid. Att för vissa tar det längre tid och då löses inte stygnen upp så snabbt som min egna läkare hade sagt. Precis så som jag har känt. Hon tittade in med ultraljud också och såg genast att där satt ett hematom. Det var inte så stort att det behövdes tas bort. Men det var absolut det som gav mig dessa svåra smärtor. Jag kände mig så lättad. Jag hade inte läkt klart. Mina stygn sitter kvar. Jag har faktiskt ett hematom som jag har frågat om så många gånger. Jag känner min kropp allt för väl.

Efteråt fick jag lägga mig på britsen en stund för undersökningen gjorde så ont. Sen kunde jag få gå hem. Nu ska jag ta det lugnare igen. Absolut inga tunga lyft. Promenader är ok men nog bättre om jag går lugnt för mig själv. Jag måste få läka lite till.

På måndag ska jag ringa Endometriosteamet igen. Tyvärr är både min läkare och sköterskan som jag har pratat i telefon med på semester. Men jag hoppas på att få bättre hjälp därifrån ändå. Mer sjukskrivning behöver jag. Så det så!!!

Jag är så glad och lättad över att jag åkte in igen. Vågade stå på mig.

Punkt!

❤️Magdalena❤️

Gillar

Kommentarer