Jag är livrädd!

När Edgar var mindre så var jag alltid rädd när han sov. Att han skulle kräkas i sömnen eller få något över huvudet. Det var också läskigt när han satte i halsen.

Nu har han börjat leka tittut. Det är ju jätteroligt. Men när han drar ett täcke över huvudet när jag inte är i rummet och väntar på mig så är det mindre kul. Hur får man en bebis att förstå det? I lördags gjorde han det. Som tur var så var det bara ett påslakan. Men ändå!!!

Det är också läskigt nu när han har börjat äta mat med bitar. Han klarar av det ganska bra. Men ibland slinker något fel. Precis som det kan göra på oss.

Edgar gjorde något läskigt i lördags också. Han hade precis somnat på mig. Klöks i sömnen. Varför? Han vaknade till och så var det inget mer med det. Men jag blev livrädd. Vad hände? Trodde nappen hade gått sönder. Det är också en rädsla jag har. Napparna!!!

Eftersom Edgar är så vild nu så vågar jag knappt lämna honom i vår säng eller på golvet. Rädd för att han ska ramla ner från sängen fast att jag har lagt en massa kuddar runt. Rädd för vad han ska hitta på golvet när jag inte är där eller riva ner något. Barnsäkra var det ja. Nu måste vi göra det. Jag har börjat lägga honom i sin egen säng om jag t ex behöver gå på toa. Det känns mest säkert.

Vad är era rädslor när det gäller bebisar? Hur gör ni?