Hejdå Livmoder!

I onsdags hade jag ställt klockan på 6:15. Jag snoozade en gång och sen gick jag upp. Jag kunde faktiskt sova den natten. Fast att jag inte tog en sömntablett. Klockan blev lite för mycket när jag skulle lägga mig och då kan man bli så konstig i huvudet om man inte får sova i minst 6 timmar.

Jag bestämde mig för att åka dit själv. Det skulle bli för mycket jobb att ta med Edgar. Samt att jag tyckte synd om honom att behöva gå upp så tidigt.

Jag duschade med de där härliga svamparna som ska göra en steril. Stackars håret fick ett speciellt schampo som gjorde det som svinto.

Jag väckte Jonas precis innan jag skulle gå och pussade på Edgar som låg och sov. Sen tog jag bussen till Kvinnokliniken.

Jag ringde på hos Gynekologiska avdelningen och fick vänta en liten stund. Sen fick jag komma in på ett rum och lägga mig i en säng. Där tog de lite prover på mig och jag fick en Stesolid, antibiotika och Alvedon. Där fick jag ligga och vänta. Tiden gick ganska fort tyckte jag. Jag fick prata med läkaren som skulle operera. Allt känns lite dimmigt för jag var nervös och tabletterna hade börjat verka. Klockan 11:45 skulle de köra in mig till operationssalen.

Alla var så snälla och gulliga mot mig. Jag sa att jag var väldigt nervös och fick mer lugnande. Alla kom fram och presenterade sig. Det hela känns som en dröm. Skönt det! Sen fick jag hålla i masken själv som man ska ha över näsa och mun. De sa godnatt och jag somnade.

Jag minns att de väckte mig och sa att allt var klart och att det hade gått bra. Sen somnade jag igen. Klockan var 15:30 när jag kom in på uppvaket sa de sen. Så operationen hade tagit någon timme.

Jag hade ont och fick smärtlindring. Var helt borta. Minns att varje gång som jag höll på att somna till så gick pulsen ner och de fick väcka mig. Det började pipa varje gång. Efter ett tag hittade jag apparaten och kunde hålla lite koll själv. Helt borta alltså.

När narkosen äntligen hade gått över så fick jag komma in på rummet igen. Tror klockan var runt 18-19 då. Allt är lite luddigt. Men jag minns att jag fick kaffe och macka vid 20. Jag var så torr i munnen att det var svårt att svälja.

Jag hade väldigt svårt för att sova den natten. Jag vaknade varannan timme och hade ont. Fick ringa på en sköterska som kom in och gav mig något i armen. Så somnade jag till en stund. Sen höll det på så hela natten. Det var en äldre kvinna som tog hand om mig på natten. Hon hade svårt för att gå minns jag. Jag hade en kateter som hängde på sängkanten. När hon skulle ge mig medicin så fällde hon ner kanten och katetern åkte ner. Sen satte hon sig på slangen. Minns att det ryckte till och gjorde ont. Fick säga till. Men hon flyttade inte sig. Konstigt! O snurrig var jag. Minns också att katetern började göra ont och att jag kände mig kissnödig. Den var full.

Runt 7 på morgonen tror jag så kom det nya sköterskor in och tog lite prover. Jag fick lite nya mediciner och tog mina egna. Snurrig fortfarande. Jag hade så ont i magen och inget hjälpte. Det var nog den där luften som de sprutar in vid operationen som ville ut. Men den kom inte ut och gjorde bara ont överallt.

Jag fick frukost som jag hade längtat efter. Yoggi med müsli, två mackor med ost, kaffe och juice. Mmmm! Men det var svårt att äta. Yoggin smakade salt. Jag tror att jag fick mycket koksaltlösning i blodet så att jag fick en salt smak i munnen. Hela dagen hade jag det så.

Dagen gick och jag hade fortfarande mycket ont. En sjukgymnast kom in och ville visa hur jag skulle resa mig från sängen. Men allt gjorde bara så ont. Jag orkade inte. Det var bra att komma upp och gå lite. Men allt gjorde bara ont. Fick ligga helt stilla i sängen tills de värsta smärtorna gick över.

Jag fick lunch som smakade ok. Men sen mådde jag illa. För den smakade också salt. Jag fick mer ont i magen när jag åt.

Läkaren för dagen kom in och pratade med mig lite till och från. Hon var trevlig och lite rolig sådär. Skojade och ville hjälpa mig så mycket hon kunde. Det kändes tryggt.

De sa att jag skulle få åka hem lite senare på dagen. Det kändes som en lättnad men samtidigt jobbigt med smärtorna. Men jag var uppe och gick lite och fick lite mer kontroll över de.

Allt var fortfarande snurrigt. Jag fick en medicinplan av läkaren. Jag ska trappa ut min smärtlindring under en tid sen när jag mår bättre. Det ska bli så skönt men känns samtidigt lite skrämmande. Jag har stått på starka smärtstillande länge nu. Jag blev sjukskriven i en månad. Det känns bra. Sen hoppas jag på att kunna komma tillbaka till jobb med nya friska tag. Utan smärtor. Hurra!!! Allt började kännas som en lättnad. Jag började förstå att det värsta var över. Nu skulle jag bara få läka.

Jag började förbereda mig för att åka hem. En fin vän skulle komma hem till oss och passa Edgar en stund så Jonas kunde komma och hämta mig. För jag kände mig yr och hade fortfarande mycket smärtor.

Jag fick lite middag. Men kunde bara äta lite. Det var inte så gott. Allt smakade fortfarande salt. Jag mådde illa igen och fick mer ont i magen. Lite mat i taget.

Runt 18:30 lämnade jag avdelningen. Det kändes skönt. För det började bli tråkigt och jobbigt att ligga där. Jag saknade familjen och min egen säng. Allt kändes fortfarande snurrig. Men jag kände mig så glad när jag gick ut därifrån. Lättad. Det värsta VAR faktiskt över.

Jonas mötte upp mig utanför och vi tog en skumpig taxi hem. Jag var trött och hade ont. Var social en liten stund. Sen la jag mig i min säng.

Jag har sovit ganska bra i natt. Var väldigt trött. Vaknade vid 9:30. Har fortfarande väldigt ont och tar starka smärtstillande. Kan mest ligga i sängen. Men är uppe och går ibland.

Tack för alla fina kommentarer!!! ❤️

❤️Magdalena❤️

Gillar

Kommentarer

Enitalienareisverige
sillyme
sillyme,
MinResaTumörMittLiv
MinResaTumörMittLiv,
Kram och ta hand om dig ❤️
nouw.com/minresatumörmittliv
sillyme
sillyme,