Det gör mig ledsen!

Här är Edgar 1 vecka gammal!

Ni som har följt min blogg länge vet ju hur länge vi kämpade med att få barn. 7 år tog det. Det är lång tid. Jag är mer än nöjd med att äntligen ha mitt älskade barn. Edgar är allt jag har önskat mig. Han är det finaste barn som finns i mina ögon. En kärlek som är så stark att den inte går att förklara. Att det ens är möjligt att älska någon så mycket.

Många som har barn i Edgars ålder har börjat fundera på syskon. Precis som att det bara är att bestämma så där. Vad vill vi ha? Ett sommar- eller vinterbarn? Höst eller vår? Vad passar oss bäst? Ja vissa har den turen att det går lätt för de att få barn. Eller skaffa som de flesta säger. Man skaffar inte barn. Det är något man får om man har tur.

Nu låter jag kanske lite bitter. Men grejen är att jag aldrig kommer att kunna ge Edgar ett syskon. Det är för hans skull som jag känner mig ledsen. Överallt hör och ser man hur viktigt det är att barn behöver syskon. Men vem bestämmer det? Det är väl upp till var och en? Min man är ensambarn och har klarat sig mer än väl. Jag själv är en sladdis med syskon som flyttade hemifrån när jag var liten. Det har inte skadat mig på något sätt. Tvärtom. Man fick lära sig att hitta kompisar istället.

Varför kan inte jag ge honom ett syskon då? För det första så är jag 41 år. Inte den bästa åldern att börja avla av sig kanske. För även om vi skulle ta till hjälp så har jag bara några månader kvar att få den hjälpen här i Sverige. Sen är det ju inte gratis heller. Kanske vi skulle klara det själva? Då finns risken att min Endometrios blir värre. För det kan den bli för varje blödning jag får. Men är det kanske värt att testa ändå? Jag vet inte det. För varje månad som gick innan vi fick Edgar så blev jag sämre och sämre. Så pass att själva graviditeten var riktigt tung och jag kunde knappt gå ens med kryckor. Är det värt att utsätta sin kropp för detta en gång till? Tänk om jag blir ännu sämre och inte klarar av att ta hand om mina barn. Risken finns. För så har jag det ibland. Nu har jag turen att Jonas är hemma 4 av 7 dagar i veckan så vi kan hjälpas åt.

Men hur ska man komma över sorgen att aldrig kunna eller våga ge min son ett syskon? Kommer han att vara ledsen över det när han blir äldre? Kommer jag att ångra att vi inte ens försökte?

Jag vet att ingen kan ge mig svaret. Det är bara jag som kan bestämma över min kropp.

❤️

❤️Magdalena❤️

Gillar

Kommentarer

lisoball
lisoball,

😍 det är som du säger, alltid en gåva att få ett barn! ✨ Förstår din sorg, men Edgar kommer ju få världens bästa liv även utan syskon. 😍

nouw.com/lisoball
sillyme
sillyme,

Tack! Hoppas det! 😍

nouw.com/sillyme
anemonecallman
anemonecallman,
neeej men gud vilken gullplutt❤️
nouw.com/anemonecallman
Ulrika
,

Ja, det är en gåva att få barn. ❤❤❤ Var stolt och lycklig över er son. ❤❤❤ Jag tänker...ja visst vinner man mycket på att ha syskon. Men allt det kommer man lära sig ändå. Tillsammans med kompisar, kusiner, vänner... Det är oxå så att det är tufft ibland att ha syskon, Det är viktigt att komma ihåg. Det är inte bara guld och gröna skogar. Ibland är det kämpigt och jobbigt. Er pojke kommer aldrig behöva fajtas om uppmärksamheten från dig och Jonas. Han kommer ha det fantastiskt! Kram. 💚

Jennifer ,

Jag tror inte han far illa för att inte få något syskon 😊 Och ja att få barn är en riktigt gåva. Jag och mitt ex kämpade i 4 år, utan ett plus

missjennifer.se
K
,

Jag (vi) har också haft jättesvårt att få barn. Vi åkte utomlands och tillslut lyckades vi. Vi har hunnit med syskonförsök som lyckades. Jag tror du måste känna efter om du är nöjd eller om du är beredd att försöka igen med allt det innebär. Är ju en stress och press med IVF och sedan kan man ändå stå där utan något syskon, ledsen och ha betalt många tusen för ingenting. Jättesvårt att veta men vill ni verkligen ha fler barn så är det klart att ni ska försöka. Går ni direkt på IVF borde det gå att planera in så du inte behöver ha mens så många gånger. Nu vet ni dessutom vilken behandling som fungerade och doser på mediciner så det borde gå lite lättare. Lycka till!

Paulina Gunnardo,

Även om man aldrig aldrig kan ta barn för givet tillhör jag inte de som har behövt kämpa för syskon. Men vi har av andra skäl funderat på att ”bara” skaffa ett barn så många av de där tankarna har funnits hos mig med och många har ju åsikter på det här med ensambarn. Min man är ensambarn och har aldrig saknat syskon. Det beror säkert mycket på hur man lever och vilka andra man har i sitt liv <3 Och ddt finns heller aldrig garantier för att syskon får bra relationer eller ens vill ungås tyvärr. Hoppas det känns bättre för er snart, hur det än blir <3

www.dittbarnochdu.se
Engsir,

Cate kommer inte heller få något syskon.

www.engsir.blogspot.se
sillyme
sillyme,