Usch! Idag mår jag inget vidare. Jag har gallkramper. Vad jag tror att det är. Jag skulle aldrig ätit den där goda pizzan. Det är ju inte värt det.

Jag ringde kirurgen men min läkare var inte där idag. Jag vill ha svar på Magnetröntgen. Jag hoppas verkligen att den visar vad det är som gör så ont på mig. För något är det ju. Jag har tryckt i mig diverse smärtstillande som jag har hemma men det hjälper inte. Jag har även testat med Voltaren Gel. Men nej! Kramplösande funkar inte heller.

Jag hatar att ha ont!!! Det förstör ju hela dagen. Vi skulle gått och ätit glass när Jonas slutar. Men det blir det ju inget med. Edgar skulle behöva komma ut. Men jag orkar inte det. Hoppas pappa Jonas orkar en runda ikväll eller att jag mår bättre snart.

Jag känner mig som en dålig mamma! 😞

Idag har jag varit och gjort en magnetröntgen. Klockan ringde 7. Edgar låg hos mig och märkte knappt att jag la honom på kudden. In i duschen och sen var det dags för bussen som faktiskt var i tid.

När jag kom dit så blev jag lite förvirrad. Jag hade inga glasögon på mig och var väl lite nervös. De håller på och gräver och bygger nytt på framsidan så jag kom in en annan väg. En trevlig kvinna hjälpte mig att hitta receptionen.

Sen fick jag sitta ner och vänta. Då passade jag på att ta mina Stesolid som jag hade fått av vårdcentralen. Klockan blev lite mer än 8:40 innan de kom och hämtade mig.

Jag fick byta om till en sjukhusdress med omlottknyt. Den jag har på bilden. En sköterska satte en nål i min arm för jag skulle få ett medel som gör att tarmarna slappnar av och inte rör på sig. Denna medicin kan ge dimsyn och hjärtklappning. Mysigt!

Sen fick jag sitta ner och vänta i mitt lilla bås där jag hade bytt om. Då började stesoliden kicka in och jag satt och gäspade hela tiden.

Efter en stund blev det min tur. Jag fick lägga mig ner på britsen som de skjuter in i maskinen. Denna gång med huvudet utåt. Det kändes lite bättre. De lägger en platta över bröstet och spänner fast en i britsen. Bara det är lite otäckt. Jag fick den där medicinen i armen och sen var det dags.

Jag glömmer alltid hur trångt det faktiskt är i en magnetröntgen. Det känns som att näsan nästan nuddar taket. Även om det är öppet på båda sidor så ser man inte det när man ligger där.

Medicinen gav hjärtklappning ja. Eller om det var så att jag ändå tyckte det var otäckt fast att jag hade fått lugnande. Det första jag skulle göra var att hålla andan. Hur lätt är det när man känner av lite panikångest? Riktigt jobbigt och gjorde allt mycket värre. Jag fick knappt hyperventilera innan det var dags att hålla andan igen. 10 sekunder tror jag det var ungefär. Det var riktigt långa sekunder det där. Sen behövde jag inte hålla andan mer utan maskinen lät på ändå. Det låter väldigt mycket om denna maskin vilket jag glömde berätta. Så man får både öronproppar och stora hörlurar. Jag fick välja radio och tog P3.  

Jag vet inte hur lång tid det tog. Mellan 15-30 minuter stod det på lappen. Jag blev så lättad när de sa att det var klart och jag fick komma ut igen. Då var jag lite snurrig.

Efteråt gick jag inom Pressbyrån och köpte lite gott. Croissanter. Man får ju ha en belöning efter något sånt här. Sen tog jag bussen hem.

Väl hemma var jag så trött att jag somnade direkt när jag la huvudet på kudden. Snark!

Har ni gjort en magnetröntgen? Hur tycker ni det är?

Sitter och väntar på en magnetröntgen!

Godmorgon!
Här sitter jag på röntgenavdelningen och väntar på att få göra en magnetröntgen. Jag är lite nervös. Men vet inte riktigt varför. Det är lite läskigt att ligga fast i den där tuben. Jag får tänka på min ena syster som gör detta ofta. 💕

Dagens planer!
* Magnetröntgen!
* Inga mer planer. Jonas är ledig idag.