Ångest för framtiden!

Jag har så lätt för att må dåligt över förändringar i mitt liv. Just nu tänker jag mycket på min föräldraledighet. Hur länge ska jag vara hemma? Hur långt räcker dagarna? Bör jag spara några för framtiden?

Under 7 år var jag enbart fokuserad på en sak. Att jag ville ha ett barn. Allt annat lades åt sidan. Mina intressen och vad jag skulle vilja jobba med. Det blev värre och värre för varje år som gick.

Nu när jag har fått mitt efterlängtade barn så kommer tankarna på vad jag vill göra med mitt liv nu. Jag vet faktiskt inte. Jag skulle vilja vara hemma med Edgar för alltid. Men det går ju inte. Det är ju inte bra för någon av oss.

Jag skulle kunna tänka mig att börja jobba deltid. Det skulle vara bra för mig att komma hemifrån själv lite. Men då kommer tankarna om förskola. Vi har inte letat efter någon och därmed inte ställt oss i kö. Jag vill inte lämna Edgar redan. Jag tycker han är för liten. När har ni börjat skola in era små?

Så då tänker jag att jag skulle kunna jobba måndag till torsdag och sen jobbar Jonas fredag till söndag. Men när ska vi träffas då? Då kommer vi ju aldrig att kunna hitta på något tillsammans.

Allt det här ger mig ångest! Det är nog därför som jag börjat få svårt för att sova igen.

Vad bör man tänka på när man väljer förskola? Kan man besöka några för att känna efter? Det känns så fruktansvärt skrämmande att lämna bort sitt barn till främmande människor. Jag vet inte om jag klarar av det. För min största rädsla är att förlora mitt barn. Helst när inte jag själv har kontroll. Jag är en extrem kontrollmänniska.

Har ni några bra tips för att underlätta de här jobbiga känslorna?

Sen det där med mina smärtor gör ju inte tankarna bättre. Vad skulle jag klara av att göra??? Duger jag för något? Det hoppas jag min nya psykolog som är inriktad på det här med smärtor ska kunna hjälpa mig med.

Idag måste jag färga håret i alla fall. 😂