Samarbete

    1-åring med gips!

    Edgar trillade ju igår och verkade ha ont i foten. Han var jätteledsen ett tag men lugnade sen ner sig. Så vi trodde inte det var så farligt. Kanske en vrickning eller stukning. Han har sovit i natt och i morse var han lite ledsen. Men har ändå suttit med oss och ätit vid matbordet.

    Men min instinkt sa ändå att jag borde ringa vårdcentralen eftersom han inte ville stödja på benet. Så vi fick en tid till en sköterska vid 14. Fram tills dess vilade vi lite. Edgar vaknade och var ledsen. Så vi satt i soffan och myste tills det var dags att gå. Han verkade bli glad över att få komma ut med vagnen.

    Sköterskan tittade och kände lite och Edgar charmade henne som så många andra. Han blev lite ledsen när hon tryckte. Så hon tyckte att en läkare skulle titta och känna också.

    Vi fick vänta en liten stund men inte alls länge. Läkaren tryckte också och kände och det verkade mer som att han hade ont i benet än foten. Så hon tyckte det var lika bra att röntga benet. Så vi fick med oss en tid. Kl 16 skulle vi vara där.

    Edgar verkade tycka det var spännande att åka buss och var inte alls så påverkad. Så vi trodde fortfarande att det inte var så farligt. Vi var lite tidiga och passade på att köpa lite fika på Pressbyrån.

    Sen gick vi till röntgen och väntade en stund. Ett gäng trevliga tjejer väntade på oss där och Edgar lyckades charma de också. Han blev lite ledsen när vi la honom på britsen. Vi fick båda vara med och hålla om honom för att han skulle vara lite lugnare. Det hela gick snabbt och vi fick sätta oss och vänta lite till.

    Efter en stund kom en läkare ut och sa att vi var tvungna att gå till akuten. Jag blev så chockad att jag inte fick fram något och ställde inga frågor. Jonas kände likadant. Här började jag då att ana att det faktiskt var värre än en vrickning i alla fall. Tänkte att de kanske ville lägga ett förband runt.

    När vi kom till akuten så charmade han även de i receptionen där. Vi berättade lite vad som hänt. Vi trodde fortfarande att det var foten. Så hon gick in i datorn för att kolla på röntgenbilden.

    Då sa hon att nej den är av!!! Va? Vad är av? Benet! Underbenet. Jag trodde först hon skojade. Men förstod ändå att det skulle hon ju inte göra. Här blev jag riktigt chockad. Hans ben i underbenet hade gått av. Det var ingen spricka utan det var av helt!!!

    Vi fick gå in till ortopedens akutmottagning och sätta oss i ett lekrum. Jag var så chockad att jag började skaka. Edgar ville bara ner och leka med alla roliga leksaker. Det hela kändes så overkligt. Hur kunde han vilja göra det om han brutit benet??? En annan hade ju haft så ont att man kräkts. För jag har skadat skelettet två gånger. Det gör jätteont!!!

    Vi lekte lite med alla leksaker medans vi försökte samla oss lite. Jag fick så dåligt samvete som hade gått och vilat en stund igår när det hände. Tänk om... bla bla bla, ja ni vet. Man lägger skulden på sig själv. Jag bröt ihop och Edgar var glad över att få leka lite. Det kändes så konstigt.

    Efter ett tag kom en läkare och visade oss röntgenbilden. Han sa att det var en väldigt vanlig fraktur bland små barn. Så vanlig att den t om hade fått ett eget namn. Egentligen skulle man inte behöva göra något åt det för det läker alltid till 100% av sig själv. Men för att han skulle slippa ha så ont och inte röra för mycket på foten så skulle han få gips. Åh nej tänkte jag! En sån här liten kan ju inte ha gips. Hur ska det gå?

    Efter detta besked så fick vi vänta länge. Inget hände. Så jag gick ut igen och frågade hur det gick. Sköterskan skulle kolla med de som gipsar hur vi låg till. Så efter ett tag kom de äntligen och hämtade oss.

    Där fick vi vänta en stund igen. Edgar fick alvedon. De hade bara flytande och vi trodde aldrig att vi skulle få det i honom. För den smakar inte gott. Men vi gav honom lite smoothie som vi hade med oss mellan så det gick faktiskt bra. När alvedonen hade verkat så fick Edgar sitta i Jonas knä medan jag lekte lite med två nallar med gipsat ben. Han fick ett vitt litet gips med glasfiberväv. De är lite lättare. Det gjorde ont på honom när de tryckte och klämde. Så han blev så ledsen. Men sen var det ok igen.

    När vi var klara så gick vi hem. Edgar låg i vagnen och tittade hela vägen hem. Gnällde bara till någon gång för han ville komma upp.

    Efter 7 timmar var vi äntligen hemma igen. Edgar var så övertrött. Hade bara somnat till en liten stund i Jonas famn innan gipset. När vi kom hem var han ledsen och ville inte sova. Vi tittade lite på tv och sen ville han ner på golvet. Men det gick vi inte med på. Till slut så somnade han hos Jonas.

    I tre veckor ska han ha gipset. Sen bör det ha läkt fint igen. Vi ska få komma till Lund på ett återbesök då.

    Ja, vilken rolig jul och nyår vi får. Fast jag tror nog egentligen att vi tycker det är mer jobbigt än vad Edgar tycker. För han förstår ju inte vad som hänt. Jag hoppas att det onda försvinner snabbt. Han som bara vill vara uppe och gå. Vi får se hur lång tid det tar innan han gör det.

    ❤️Magdalena❤️

    Gillar

    Vegetariskt